![]() |
|
| Innocenceorden instiftades 1765 i den gustavianska andan. Ordensväsendet blomstrade i vårt land, liksom i de flesta andra länder i Europa. Ett stort antal Ordenssällskap verkade då för olika ändamål och enligt skilda ritualer. Förebild var de medeltida gillena och skråna men med en mer social karaktär genom att de stod hoven och aristokratin nära. Under den gustavianska tiden trängdes den mekaniska världsbilden undan. Konst, musik och litteratur stod då i sin vackraste blom, arkitekturen var människovänlig, sällskapslivet utvecklat, modet smakfullt om än extravagant, och hantverket nådde den kanske allra högsta av toppar. Bellman, Lenngren, Haupt, Sergel, Kellgren och Kraus vittnar än idag om Sveriges kulturella storhetstid. |
|
|
Det var inte längre den genom människan terrasserade omgivningen, som stod det gudomliga närmast. Linné såg i blommans smådelar, insekternas uppbyggnad, likväl som i naturens hela orörda gestalt en högre ordning. I naturen låg det gudomliga: ”Låtom oss återvända till naturen” var J J Rousseaus budskap. Nu kom längtan till herdelivet, den oskuldsfulla passionen. Gustaf III såg i naturen en gudomlig mångfald och skönhet som genom varsamhet med naturen kunde lockas fram och upplevas med sinnenas hela öppenhet. Vi tillät känsloutbrott, tårar, suckar, amorösa lidelser och lekar. |
|


